söndag 2 oktober 2011

Skräckoktober, Film #1: Sleepaway Camp (1983)


SLEEPAWAY CAMP
År: 1983
Längd: 84 min (dvd version)
Land: USA
Budget: $350,000
Regi: Robert Heltzik
Skådisar: Felissa Rose, Jonathan Tiersten, m.fl.

Handling:
Tvillingarna Peter och Angela är småttingar och tillsammans med sin farsa leker de i havet då en motorbåt kör över dem alla. Bara Angela överlever och nu X antal år senare bor Angela hos en fosterfamilj, som består av hennes styvbror Ricky och hans galna morsa Martha. Ricky och Angela drar på sommarkollo, men Angela är fortfarande traumatiserad efter vad som har hänt henne så hon snackar inte, vilket naturligtvis leder till att alla de andra ungarna börjar mobba henne... och såklart att Kocken som jobbar där försöker våldta henne. Ricky försvarar henne över aggressivt vid varje tillfälle och framstår som ett riktigt dampbarn.
Angela och Ricky
Snart börjar människor på kollot att dö på det mest besynnerliga sätt och alla undrar vem den mystiska mördaren kan vara...

Omdöme:
Detta är en riktig lågbudget film med helt okända skådisar i alla rollerna. Men de verkar ha gått ur sin väg för att få de mest besynnerliga människor att vara med. Desiree Gould som spelar fostermorsan Martha är ett praktexempel. Hon ser helt vrickad ut och hon spelar helt galet! Se klipp:

Sedan har vi Kolloledaren Mel som ser ut som en dålig version av Mick Jagger, och inte nog med det, han får ihop det med den hetaste tjejen över 18 på kollot.

Filmen är ganska trist överlag, men man blir underhållen av alla kufar som är med.
Morden är av de mer originella slagen, inte typiska slasher mord. Vi har mordvapen som locktång, bin och kokande vatten. Originella visst, men tama.
Mel + Foxy lady = does not compute
Sedan har vi slutet, som förmodligen är det mest omtalade twist slutet i slasher-genrens historia. Och ja, det ger ett starkt intryck, även om man (som jag) visste vad som skulle hända innan. Slutscenen är det enda i filmen som är gjort riktigt bra. Det är väldigt obehagligt och det sitter kvar långt efter att filmen är slut.
Det och de kufiska karaktärerna höjer betyget till en svag trea.

 




Trailer:

måndag 27 juni 2011

Recension: Rain Man

Rain Man

Info:
År: 1988
Land: USA
Längd: 133 min.
Budget: $25 miljoner
Övrigt: Vinnare av 4 Oscars.

Handling:
Gullige Charlie, tillsammans med flatbröstade Susanna, leker med bilar, då de får reda på att Charlies farsa har kolat. Charlie skrattar gott och ser fram emot ett saftigt arv. 
De tar en lustig, grå, liten leksaksbil och färdas till begravningen. Där får Charlie reda på att han inte ärver några stålar, utan bara en fräsigare bil och ett dussin rosor. 
"DEFINITELY" ryter han, då någon annan mupp tydligen ska få tre mille (före eller efter skatt minns jag tyvärr inte). 
Susanna och Charlie
Susanna mumlar med en fittig röst och kraftig latinsk brytning "ikopikoliko ditiko?"; och Charlie (precis som alla som ser filmen) vill slå henne på käften. Rasande flyger han genom USA och lyckas via mystiska, övernaturliga krafter (mycket möjligt att han sålde sin själ till djävulen, detta framgår dock inte) få reda på vem som får stålarna. Självklart visar det sig vara hans efterblivna brorsa som han aldrig har vetat om. Raymond heter han, även kallad "Rauinmainn", vilket var hur Charlie uttalade hans namn när han var ett två år gammalt litet mongo, därav titeln Rain Man.

Raymond 


Så Charlie, som vilken annan psykiskt frisk människa som helst, kidnappar Ray från ålderdomshemmet och kräver sedan utpressning från Rays homosexuelle vårdgivare, Dr. Bruner. Han är inte girig, bara en å en halv mille vill han ha. 
 Förutsägbart nog utvecklar detta sig till en hysteriskt rolig roadmovie och under resan utvecklar Charlie incestuösa känslor för sin apatiska, apliknande cp-brorsa. Inte så överraskande att han blir gay med tanke på att han redan har en flatbröstad, pojkliknande flickvän. 






Omdöme:
Så den här filmen var ju kul... i ungefär fem minuter. Sen blir den skitseg och överdrivet sentimental, så det TJONGAR om det!!! 
Tom Cruise som spelar Charlie är ju både gay och heltokig i verkligen, så han spelade mer eller mindre bara sig själv. Filmen innehåller mängder med scener där Cruise står ensam ute i vildmarken och bara skriker. Dessa scener var nog dokumentärt filmade som de sedan tyckte skulle passa bra in i filmen. 
Bad touch, bad touch!!!

Dustin Hoffman som mongot och Cruise brorsa är bra. Han är ju lite efterbliven i verkligheten och har precis som Cruise en groteskt stor näsa så han passar in perfekt. Han är också ungefär 150 cm lång, vilket är bra för vi kan verkligen köpa att han är Cruises bitch, då Cruise själv bara är ca. 165.


Seriöst! Ingenting!!!
Valeria Golino som Susanna är så jävla sämst att det finns bara inte. Inte nog med att hon har världens mest irriterande röst och dialekt, hon har inte ens bröst eller rumpa att titta på. Hon är helt asexuell. De enda personer hon kan tänkas tilldra är pedofiler, vilket säger en hel del om Charlies karaktär.



En av få höjdpunkter är när bröderna har sex i en telefonkiosk och mongot Ray släpper sig, vilket får Charlie att komma något våldsamt. De gjorde nästan sönder hela kiosken.


Förspel
En annan höjdpunkt är när Charlie har sex med sin latinohora samtidigt som brorsan tittar på och stönar med. När Charlie hör sin bror stöna kommer han direkt. 
Det här är en riktigt sjuk film, gott folk.


Nä, är man gay eller kvinna uppskattar man nog denna filmen, vi andra normala får kolla på något med Chuck Norris eller Tom Atkins istället.


Betyg: Två dildos av Fem möjliga. 





Personer ansvariga för den här sörjan:
Klåpare till regissör: Barry Levinson
Manus av Rain Man 
Charlie Faggot - Tom Cruise
Raymond "Rain Man" Faggot - Dustin Hoffman
Susanna - Valeria "Uglino" Golino




Tom Atkins. One bad-ass motherfucker!